Att köpa ett spöke

Buy my stepfather’s ghost.
[…] I will ”sell” my stepfather’s ghost to the highest bidder. Of course a soul cannot really be sold, but I believe he will come to your home and abide with you if you put out the welcome mat. […] The winning bidder will have something solid to show for their investment. I will send you his Sunday suit.

Så står det i beskrivningen för en auktion Judas Coyne hittar på nätet. Och som en numera tillbakadragen, föredetta death metal-stjärna kan han knappast låta bli att lägga till ett spöke till sin samling av diverse obskyra och morbida objekt, trots att han knappast tror på att det är verkligt. Men när spöket och kostymen levereras i en hjärtformad ask får Jude onda aningar redan när han öppnar den. Samma natt får han besök av spöket och det dröjer inte länge innan han inser att spöket är allt annat än vänligt sinnat, och dessutom fast besluten att inte bara döda Jude utan också att dra ut på det så mycket som möjligt.

Heart-shaped Box får definitivt pluspoäng för det originella spöket. Jag vill inte avslöja för mycket om spöket, men Joe Hill lyckas få konceptet spöke ute efter hämnd att kännas både lite nyskapande och intressant.

Mitt största problem med boken är Judas Coyne. Han är en typisk rockstjärna, om än numera än väldigt tillbakadragen sådan: han har levt ett hårt, intensivt liv med musiken, drogerna och festerna. Drugs, sex and rock’n’roll. Det klassiska. Även om han varken festar eller håller på med droger längre, så har han fortfarande flickvänner som inte ens är hälften så gamla som honom och som han behandlar mer eller mindre illa. Han beter sig inte speciellt trevligt mot de övriga människorna i sin omgivning heller och har utöver det en hel del otrevligt bagage. Han är inte en jättespännande protagonist, men han fungerar. Ända fram tills författaren liksom ska börja försöka rentvå honom.

Jag gillar berättelsen i början, hur jag hoppas att Jude och hans flickvän Georgia, som dragits in i det hela på grund av sitt förhållande till honom, ska lyckas bli av med spöket trots att jag tycker att Jude förtjänar att hemsökas. Men sedan får man reda på att det motiv Jude och läsaren trodde att spöket hade – och som får Jude att framstå som ett riktigt svin – inte är det riktiga motivet. Helt plötsligt är Jude oskyldig och spöket den dumma ondingen som försöker förstöra hans liv. Jag tyckte bättre om berättelsen innan den vändningen.

Efter det tappade boken mitt intresse ganska snabbt, även om jag läste ut den. Slutet ska vi inte ens prata om. (Jag har nog redan halkat lite för långt in i spoiler-territoriet, dessutom.) Boken skulle inte varit fantastisk även om handlingen följt ett spår jag tyckt bättre om, men den hade åtminstone varit roligare att läsa om det inte varit så smärtsamt uppenbart vilken sida man ska hålla på och hur Inherently Evil den andra är.

Det här inlägget postades i recensioner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att köpa ett spöke

  1. Johan skriver:

    Jag håller med dig. Jag tyckte att Judas var rätt tråkig och väldigt stereotypisk bild av en fallen rockstjärna. Den stora behållningen i boken är just spöket.

  2. Feuerzeug skriver:

    Det var inget stordåd direkt. Dessutom irriterande små fel, som t ex blodförlust på 2-3 dl, som tydligen gav symptom. Nej, jag gillar nog vare sig Kingen eller hans son särskilt.

    • Anna skriver:

      Just den detaljen lade inte jag märke till medan jag läste, men det låter ju inte speciellt trovärdigt. Nej, ned med Kingen och Hill och fram med de bra skräckförfattarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s