Trilobiter och trösklar

Chance Matthews morfar har precis dött av en hjärtattack – den sista i en lång rad av dödsfall som skakat Chances värld. Två veckor senare träffar Chance på en hemlös albinoflicka vid namn Dancy Flammarion som vet saker ingen annan vet om Chance. Dancy påstår att hon fått i uppdrag av en ängel att slåss mot monster och att hon är i desperat behov av Chances hjälp. Chance tror varken på änglar eller monster och definitivt inte att vare sig Dancy eller hon själv har någonting att göra med dem, men när hon hittar en underlig fossil bland sin framlidna mormors saker börjar hon motvilligt erkänna att det kan ligga något i Dancys övertygelse om att åtminstone monster existerar.

Tidigare i år läste jag Caitlín R. Kiernans The Drowning Girl och älskade den. The Drowning Girl och Threshold har flera saker gemensamt, som exempelvis de opålitliga berättarna och att man som läsare aldrig riktigt får klarhet i vad som sker på riktigt och vad enbart som sker i huvudkaraktärernas huvud. Det är dock ganska tydligt att Kiernan har blivit en bättre författare sedan Threshold, som publicerades 2001, även om boken rent språkmässigt är nästan lika bra som The Drowning Girl.

Den största skillnaden mellan böckerna är att där jag tycker att Kiernan verkligen lyckades med balansgången mellan verklighet och overklighet i The Drowning Girl, är utförandet långt ifrån lika skarpt i Threshold. Boken är lite för vag, och när jag läst ut den känns det mer som att Kiernan helt enkelt glömt bort att infoga vissa delar, snarare än att hon undanhållit dem för att lämna slutet mer öppet och fritt för tolkning. Detta beror till stor del på att Threshold är en mer renodlad skräckroman medan The Drowning Girl är en helt annat sorts berättelse.

Det finns delar av Threshold jag gillar och bitvis blir den härligt läskig, men som helhet känns den smått förvirrad och osammanhängande, och det känns inte som det är medvetet från författarens sida. Visserligen så finns det en uppföljare till boken, Low Red Moon, och kanske rätas en del frågetecken ut däri, men baserat på mitt intryck av Threshold känner jag inte direkt för att kasta mig över den.

Det här inlägget postades i recensioner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s