Unwelcome Bodies

En av de saker jag gillar bäst med Jennifer Pellands berättelser är att de har tyngd. I den första novellen i samlingen Unwelcome Bodies – ”For the Plague Thereof Was Exceeding Great” – målar Pelland upp ett framtida scenario där HIV har muterats och tagit död på större delen av jordens befolkning, vilket resulterat i en värld utan kroppskontakt och där ingen går utanför dörren utan skyddsdräkt och mask. Nästa novell är en brutal berättelse om syskonkärlek. En annan utspelar sig i framtid i stort sett utan vatten. Hon skriver om tunga ämnen och gör det så bra.

Varje novell avslutas med en ”Notes on…” där Pelland förklarar lite om vad hon tänkte när hon skrev berättelsen och vart idén till den kom ifrån. Jag tycker att sådant är intressant och inte sällan tillför berättelsen något, och i slutet på varje novell är den perfekta placeringen för det så att jag kan läsa och bilda min egen uppfattning om novellen innan jag tar del av författarens syn på den. Vissa kommentarer är lite roliga också, som exempelvis när Pelland skriver att ”Brushstrokes” – en berättelse om förtryck om uppror, eller kanske snarare försök till uppror – föddes ur hennes vilja att skriva något om ”pretty boys in pretty makeup doing pretty things to each other,” som hon uttrycker det. Det finns nog ingen novell som riktigt toppar ”Captive Girl”, som jag tidigare nämnde i min recension av Pellands roman Machine, och som också finns med i Unwelcome Bodies, men ”Brushstrokes” kommer bra nära.

Det finns ett par noveller jag inte tyckte var så värst minnesvärda, som exempelvis ”Last Bus” eller ”The Call”, vars idé jag gillar men som känns lite för outvecklad. ”Firebird”, som handlar om fanatism och klimatförändringar, är även den intressant men fungerar inte riktigt hela vägen. Men mitt helhets intryck av samlingen är positivt och den håller en ganska jämn nivå, vilket är ovanligt då de flesta novellsamlingar brukar vara rena bergochdalbaneturerna. En sak jag uppskattar är att de i så gott som alla berättelse så löser det sig på något vis i slutet, men för det mesta på långt ifrån bästa tänkbara sätt. Pelland har skrivit om olyckliga slut och varför hon föredrar sådana i en essä betitlad ”In Defense of the Unhappy Ending,” och även om jag nog betraktar mig själv som en eskapistläsare så håller jag med om att man emellanåt vill läsa saker som inte slutar lyckligt.

I don’t pick up a book to escape to another world, I pick up a book to help make more sense of the world I’m in. […] At this point, I imagine the escapist readers are all scratching their heads and saying, “Yeah, but you can do that with a happy ending.” True, you can. But life isn’t all happy endings, and I sometimes desperately need to read about other people whose stories end badly.

Några av Pellands noveller finns för övrigt att hitta online, så gå och läs.

Det här inlägget postades i recensioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Unwelcome Bodies

  1. Johan skriver:

    Som jag har sagt tidigare tycker jag att Pelland är en rätt ojämn författare. Jag har läst en hel del av henne som har lämnat mig helt oberörd och ibland nästan till och med lite uttråkad. Några av hennes noveller är bland de bästa jag har läst. Men hellre dalar och toppar än en trygg och föga imponerande platå.

    //JJ

    • Anna skriver:

      Jag håller inte riktigt med om det när det gäller novellerna i samlingen, men jag har läst några andra noveller jag hittat på webben som tyvärr inte alls var lika intressanta.

      • Johan skriver:

        “Last Bus”, “The Call” eller “Firebird”, för att ta exempel du själv nämner, är ingenting mitt liv hade blivit sämre av att inte läsa, känner jag. Men det vägs nog så gott upp av andra noveller i den här samlingen.

        //JJ

        • Anna skriver:

          Att beskriva novellsamlingen som jämn kanske var en aning slarvigt formulerat; vad jag menar är att trots att de noveller jag nämner inte var speciellt minnesvärda så var de inte dåliga. Det var ingen novell i samlingen som tråkade ut mig eller som jag avslutade med att känna att jag lika gärna kunnat strunta i att läsa den helt. De lämnar inget kvardröjande intryck, men var åtminstone trevlig läsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s