Terrible optimism

Eutopia – A Novel of Terrible Optimism av David Nickle utspelar sig under 1911, i den undanskymda staden Eliada som grundats i ett försök att skapa ett utopiskt samhälle med ledorden ”compassion”, ”community” och ”hygiene”. På stadens sjukhus arbetar Andrew Waggoner, en svart läkare som, trots stadens nobla värderingar, inte accepteras av dess invånare på grund av sin hudfärg. När en av hans patienter förblöder till följd av någonting som Andrew till en början tror är en misslyckad abortion och han, tillsammans med en underlig man som kallas Mister Juke vilken han aldrig tidigare sett, får ta konsekvenserna av detta börjar han inse att det är någonting som är väldigt fel i Eliada.

I mitt förra blogginlägg gnällde jag över skräckböcker som inte lyckas få mig att känna minsta obehag. Eutopia är inte en sådan skräckbok. Det är en djupt obehaglig roman, på flera olika sätt. Den handlar till stor del om eugenik och försök att skapa mer framstående människor genom att sålla bort icke önskvärda anlag med hjälp av bland annat tvångssterilisering. I Eutopia så begränsas dock inte försöken att skapa förbättrade människor enbart till tvångssterilisering och det faktum att bara ”rätt” slags människor tillåts bosätta sig i Eliada – man försöker också föra in omänskligt blod i befolkningen, i tron om att det kommer resultera i någon slags övermänniska.

Eutopia är en berättelse om monster – både mänskliga och omänskliga sådana, även om det kanske främst är de omänskliga som själva handlingen i boken fokuserar på. Jag ska inte avslöja mer än så om dem, eftersom det antagligen skulle spoila boken. Den utspelar sig till största delen i Eliada, och man får dels följa Andrew Waggoner och dels Jason Thistledown, en ung man som precis förts till staden efter att hela hans by dödats av en pestliknande sjukdom. Genom hela romanen finns känslan av att allting inte står riktigt rätt till med, utan att man egentligen kan sätta fingret på vad. Även om Eliadas vackra fasad krackelerar redan i boken inledning, när Andrew blir misshandlad av några av dess övriga invånare, får man bara små detaljer och ledtrådar till  vad som verkligen är fel med staden. Eutopia är en effektfull roman – Nickle avslöjar bara precis så mycket som krävs för att hålla mig intresserad, och bygger upp en underbart obehaglig stämning med hjälp av det han undanhåller, ända fram till slutet som är sådär ambivalent som ett bra skräckbokslut bör vara utan att för den delen lämnas alltför öppet.

Det här inlägget postades i recensioner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Terrible optimism

  1. Låter väldigt intressant och läsvärt.
    Ville bara meddela att du har en award att hämta på min blogg.
    /Alexandra

  2. Pixie skriver:

    En bok jag inte har koll på och som verkar bra. Underbart! Åker rakt upp på önskelistan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s