Bäst 2011

Jag är lite sent ute kanske – vi är ju redan hela sex dagar in i 2012 och har således lagt det gamla året bakom oss nu, men äsch. Som helhet har 2011 varit ett bra bokår, och här följer en liten sammanfattning av det allra bästa jag läste då, utan inbördes ordning. Det är ju trots allt de bra böckerna man ska försöka lyfta fram.

Ink, Hal Duncan
Det dröjde ganska länge innan jag påbörjade Ink efter att ha läst Vellum – jag hann ju till och med läsa Vellum en gång till innan. Detta berodde dels på rädsla för att boken skulle vara långt ifrån lika bra som sin föregångare, samt för tomheten som med all säkerhet skulle infinna sig efteråt när The Book of All Hours tagit slut. Men allt gick väl; även om Vellum fortfarande är favoriten, så är Ink inte långt efter och anledningen till att jag tycker lite mindre om den beror nog till största delen på den där epilogen som förstör slutet en aning för mig. I övrigt är det en fantastisk bok och någon gång ska jag recensera båda volymerna i serien. Så det så.

Weaveworld & Abarat – Absolute Midnight, Clive Barker
Jag läste Weaveworld i början på året och Absolute Midnight i slutet, och båda två är ypperliga exempel på vad som gör Barker till en sådan fantastisk författare. Det är mycket som de båda böckerna har gemensamt utan att för den delen vara speciellt lika varandra. Vad jag tycker om dem båda två sammanfattas dock nog enklast av det här utdraget från min recension av Weaveworld: ”Weaveworld är en mäktig och mångsidig bok. Den balanserar precis på gränsen mellan skräck och fantasy, och är det bästa av de båda genrerna. Den är vacker, skrämmande, motbjudande och spännande – allt som en bra bok bör vara.

Among Others, Jo Walton
Den främsta anledningen till att jag älskar den här boken så mycket tror jag är eftersom den i grund och botten är en kärleksfull hyllning till fantastiklitteratur i synnerhet och böcker i allmänhet, en kvasi-biografisk berättelse om ett fan av science fiction och fantasy och vad kärleken till böcker kan göra för ens liv. Den innehåller många fantastiska saker, som exempelvis det här citatet: ”Interlibrary loans are a wonder of the world and a glory of civilization”, och cirka hundra till som är lika bra. Dessutom så handlar den inte om en magisk kamp mot ondskan á la klassisk fantasy utan istället vad som händer efter att den magiska kampen är avslutad när även den vinnande sidan lidit svåra förluster.

City of Saints and Madmen, Jeff VanderMeer
Även om alla texter i den här fiktiva guideboken slash novellsamlingen inte var fullträffar, så var den som helhet en underbar och läsvärd bok – trots att jag till en början var lite avigt inställt till fotnoterna. Den innehåller galna författare, kungliga bläckfiskar, ett folkslag kallat ”mushroom dwellers”, levande helgon och underfundig humor. Finns det något mer en bok behöver?

Un Lun Dun, China Miéville
Alla gillar Miéville. Så också jag. Jag läste honom för första gången förra året och tog mig genom en stor del av hans författarskap. Allra bäst var ungdomsromanen Un Lun Dun. Jag är oerhört svag för ”down the rabbit hole”-berättelser i allmänhet och den här i synnerhet. Den börjar ganska tråkigt, för att sedan vända upp och ned på det uttjatade tjafset om hjältar och profetior en gång för alla. Att den påminner mig en hel del om Clive Barkers böcker skadar ju inte heller.

Her Smoke Rose Up Forever, James Tiptree, Jr.
Jag är återigen lite lat och citerar rätt och slätt från mitt blogginlägg om Tiptree och pessimismen: ”Nu ska ju inte denna text ses som ett försök att avråda någon från att läsa Tiptree. Tvärtom. Hennes syn på mänskligheten och vår världs normer och strukturer gör hennes noveller, om än pessimistiska, också skrämmande, underhållande, uppfriskande, välskrivna, fantasifulla och – framförallt – läsvärda. […] Tiptrees noveller känns, de går under huden och stannar där. De är berättelser som lämnar avtryck.”

Utöver dessa finns det ytterligare några böcker som förtjänar att nämnas. Även om ingen av dem varit riktigt lika bra som Waking the Moon, den första bok jag läste av henne, så är Winterlong, Mortal Love och Saffron and Brimstone av Elizabeth Hand tre riktigt bra romaner. Likaså är Catherynne M. Valentes The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making, Ombria In Shadow av Patricia McKillip och Neil Gaimans American Gods, som utan tvekan är den bästa Gaiman-bok jag läst.

Så nu vet ni vilka böcker ni bör prioritera i år – om ni inte redan läst dem, förstås.

Det här inlägget postades i klottrigt, om läsning & böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bäst 2011

  1. bokstävlarna skriver:

    Srkiver upp både Among others och Barkers båda böcker på läslistan. Alla böckerna låter exakt som det jag gillar allra bäst inom fantastiken, det där gränsöverskridande och svårfångade. Speciellt nyfiken blir jag på att du beskriver att Among Others handlar om vad som händer efter den magiska kampen är över – det är ett tema jag aldrig slutar fascineras av. Tack för tipsen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s