Labyrintiskt

Just nu läser jag Myths of Origin, en omnibusutgåva med Catherynne M. Valentes fyra första böcker. Jag har precis avslutat hennes debutroman, The Labyrinth, som handlar om en kvinna fast i en Labyrint, jagad av Dörrar, med en uppäten kompass i magen och blödande fötter.

In, in, in the tawny supper of clay, salted by manic tears, through the mash of dirt crowding I speak in tongues; Door-tongues, Hare-tongues, Sky-tongues, Trout-tongues, sordid demon-tongues, flower-tongues, snake-tongues like nooses, tobacco-tongues and belly-tongues, darkbody-tongues and white-eyed tongues, reptile-tongues and black wine-tongues, girl-tongues and foot-tongues, pummeling tongues of non-being and cadaverous tongues of lunatic frogs, O blasphemy, blasphemy in my tongue of tongues with the Wall dribbling out the sides of my wretched mouth.

I bokens efterord, som jag redan läst en del av, skriver Valente att innan hon skrev The Labyrinth hade hon enbart, förutom en novell, skrivit poesi. Det märks. Jag älskar Valentes språk, hur hennes meningar aldrig tycks ta slut, hennes fantasifulla metaforer och liknelser och hur det är en del av berättelsen snarare än enbart ett medium genom vilket jag kan ta del av den.

Ibland blir jag dock lite trött på det. Ibland ser jag inte berättelsen för alla ord, hur vackra meningarna de utgör än är, och emellanåt känns det inte som om det finns så mycket bakom orden, som om författaren bara spytt ut tjusiga adjektiv, kommatecken och fascinerande ordkombinationer över boksidorna.

Fast sedan så dyker ett stycke som det här upp och då gör det ingenting längre:

There is no meaning. There is no pagination. There is no index, no glossary. There is no first edition, no reprinting, there is only this battered, dog-eared now. There is no gallery, there is no photographic record, there is no grand entrance or dramatic exist. There is only the great nowbody roasted in its sapphire hide, and your great seaside eyes, widening in ineffably slow understanding, rolling weakly into darkness as you are eaten, piece by piece.

Det här inlägget postades i klottrigt, om läsning & böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s