Our family tended groves of vellum-trees, sprouting out of the earth with bark of gold leaf, their boughs bearing strips of pure skin, translucent and wavering in the peppery wind. Each year, when the harvest lay stretched on hoops in the fields, tightening in the sun, we would cut squares of skin from our dumb, mute beasts and bury them in the earth to sleep until spring: donkeys, calves, camels. Up their skin-trees would come when the winter released the soil: white skins for scripture, brindle for scientific treatises, red for poetry, black for medical texts, dun for romances. Spotted for tragedies, striped for ballad-sheets.

Från The Habitation of the Blessed, Catherynne M. Valente.

Det här inlägget postades i klottrigt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.


Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in: Logo

Du kommenterar med ditt Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )


Ansluter till %s