”There was no sky.”

Över den obeboeliga planeten Vellern svävar staden Khesh City. På ovansidan är det en vacker och välmående stad där alla sorters tidsfördriv och nöjen finns att tillgå; undersidan, Undertow, däremot är en farlig plats där kampen för överlevnad är det enda som räknas. Khesh City är känd som staden där ingenting är förbjudet, men det finns lagar och straffat för att bryta dessa är döden. De yrkesmördare som utför dåden kallas änglar, och dessa svarar enbart till den mystiska Ministern, som styr Khesh City.

Någonting håller på att hända i staden. En ängel mördas kallblodigt och detta får många konsekvenser – inte minst för Tero, ängelns adopterade son, och Elarn Reen, en sångerska på turné i Khesh City vars riktiga motiv till att befinna sig i staden inte är speciellt oskyldiga. Hennes motvilliga lojalitet ligger hos mänsklighetens värsta fiende, som tros vara död, och hennes uppdrag är att döda en avfälling till denna ras.

Jaine Fenns Principles of Angels, första delen i hennes Hidden Empire-serie, är en bok som vill ganska mycket, men som inte riktigt når upp till sin potential. Det är en mörk berättelse – Khesh City är en brutal plats, vilket man får uppleva främst genom Teros ögon. Han som precis har förlorat sin plats som en relativt respekterad invånare i staden, måste nu söka skydd hos dess motsvarighet till en gangsterkung och sälja sin kropp för att få tjäna ihop till sitt uppehälle. Det finns inga goda sidor eller personer här, bara människor som desperat försöker att överleva dagen. Och jag gillar det, att karaktärerna tillåts vara själviska och otrevliga i så stor utsträckning. Den enda karaktär som inte är det är Elarn och hon framstår som tråkigt präktig i jämförelse.

Till en början är boken ganska seg, men den börjar bli bättre i mitten ungefär. Startsträckan är för lång, tycker jag – en bra bok bör fånga upp sin läsare en bra bit innan man läst hälften av den, men den blir snabbt bättre. Mest beror det på att det är först då det börjar hända saker i boken, efter att introduktion till världen och handlingen äntligen är avklarad. Den består till största delen av Tero, som traskar omkring i Undertow och är hela tiden på ställen han inte borde vara på, för det mesta påtänd, medan Elarn anländer till Khesh City och förfäras över den laglöshet som, till synes, råder.

Men boken blir bättre sista halvan, även om slutet mynnar ut i ett quest-liknande spektakel som lyckligtvis är barmhärtigt kort. Utöver det så är mitt helhetsintryck av boken ganska svalt. Inte dålig, inte jättebra. Ingenting man bör hålla sig borta ifrån, men inte heller någonting jag riktigt kan rekommendera. Dock jag är i alla fall tillräckligt intresserad av serien för att vilja fortsätta med bok nummer två, Consorts of Heaven, och det är ju åtminstone till bokens fördel.

Det här inlägget postades i recensioner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”There was no sky.”

  1. Andreas skriver:

    Låter lite som en bok som inte riktigt passar i sci-fi genren, men den verkar ändå lite lockande att läsa. På recensionen så verkar den vara i stil med Richard Morgans litterära verk fast mindre mörka och brutala och utan fokus på teknik-”porren”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s