”Do not bite the sun, you will burn your mouth.”

”You said you were droad, and you said, just before you said you were droad, you, er…”
”Look, Thinta,” I began.
”No. All right, I’m sorry. You said ‘Oh… God’?”
[…]
”Well,” I said, ”what does it mean?”
”I don’t know,” Thinta said. ”I looked it up in the history records and they sort of mentioned it here and there. It sounded like a kind of very large, special computer.”

I Biting the Sun av Tanith Lee – som egentligen är två böcker: Don’t Bite the Sun och Drinking Sapphire Wine – lever mänskligheten i en värld där hela samhället styrs av androider som är programmerade till att ständigt se till mänsklighetens bästa, vilket lett till att samtliga människor lever helt sorglösa, ansvarsfria liv där så gott som deras varje önskan uppfylls. Speciellt ”tonåringarna” – de så kallade Jang – som ständigt byter kroppar, tar livet av sig, festar, gifter sig för en eftermiddag och knaprar extas i pillerform. Ingen arbetar i någon större utsträckning, utan allt sköts av robotarna.

Detta är en av sakerna som gör boken så intressant, speciellt dess andra del – konflikten mellan robotarnas programmering att skydda och ta hand om mänskligheten och hur denna futuristiska värld faktiskt ser ut och hur begränsad den är, trots att människorna egentligen har tid och resurser till att göra i princip vad som helst så länge de bara har roligt och koncentrerar sig på att vara så lyckliga och så Jang som möjligt och inte på något annat, samt robotarna reaktion när någon av människorna gör saker som inte förväntas av dem och en situation som androidernas programmering inte stöder uppstår.

Och så väcker det ju en del frågor. Hur kommer det sig att robotarna styr världen? Det är ju inte så att androiderna själva har tagit över, utan det är mänskligheten som för flera generationer sedan gav dem makten att styra dem. Varför? För att människorna skulle skyddas från sig själva? Eller för att de skulle möjlighet att leva fria, kravlösa liv? Eller finns det någonstans någon eller några människor som kontrollerar robotarna och därmed människorna? Och boken besvarar egentligen aldrig någon av dessa frågor, men det gör inte så mycket. Jag tycker om böcker som väcker lika många frågor som den besvarar, bara det görs på rätt sätt, och utan att det känns som man missat en väsentlig del av berättelsen.

Det här inlägget postades i klottrigt, recensioner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Do not bite the sun, you will burn your mouth.”

  1. Miriam skriver:

    Väldigt speciell bok, har svårt att glömma och släppa den! Dock tyckte jag att den var lite svår att ta sig igenom men värt det för den var verkligen originell!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s