What ghosts know only is how to come back

Om det är någonting jag aldrig varit speciellt förtjust i så är det spökhistorier – eller i alla fall traditionella spökhistorier, vars spöken ska vara skrämmande. Det här lite som med min seriefobi; jag gillar det i teorin, men rent praktiskt så fungerar det inte. I somras läste jag Carlos Ruiz Zafóns ungdomsroman The Prince of Mist, som jag hade höga förväntningar på eftersom jag gillar Zafóns övriga böcker och såg fram emot att läsa något av honom som var renodlad fantastik. Men jag fann den ganska tråkig. Den var stämningsfull och hade några oväntade vändningar, men i övrigt så var det det vanliga: ett spöke i garderoben, en mystisk svart katt, en oförklarligt fall nedför trappan och så vidare. Det är det jag tycker är tråkigt med spökhistorier, att det känns som om de alltför ofta följer ungefär samma gamla mönster och att de så sällan blir läskiga.

Hellre läser jag om andra sorters spöken. I Palimpsest av Catherynne M. Valente, exempelvis, besöks en av huvudkaraktärerna, Oleg, av sin döda syster som drunknade innan hans ens var född. Hon är inte läskig och inte heller rastlös själ som inte kan finna frid. Hon åldras i ungefär samma takt som honom, sitter på hans sängs huvudända och droppar vatten medan hon påminner honom om att dricka sitt te innan det kallnar, att han behöver äta eller städa och berättar historier från de dödas land för honom.

Ett annan spökberättelse jag gillar är ”Confessions of a (Pornographer’s) Shroud” av Clive Barker. Den handlar om ett spöke som är ute efter hämnd, men eftersom det är en Barker-berättelse så är den ju inte riktigt så slätstruken. Spöket har faktiskt en slags kropp, eller hamn – sin egen liksvepning som han kan forma till en vag illusion av mänsklighet och som gör att han trots allt består av fast materia, till skillnad från de flesta andra spöken. Läsaren får följa huvudkaraktärens (vars namn jag för tillfället har glömt) jakt på hämnd i sin bräckliga kropp, mot vilken varje vindpust och vass trädgren är ett hot.

Ytterligare ett exempel på en bra berättelse med spöken är Neil Gaimans The Graveyard Book, där pojken Nobody adopteras av spöken på en kyrkogård efter att hela hans familj har mördats av en man vid namn Jack. Nobody växer upp på kyrkogården och hans liv berättas i åtta relativt fristående kapitel. Den boken handlar inte heller om några direkt skrämmande spöken – även om de finns en del mindre trevliga saker på kyrkogården också – och det gör dem så mycket mer intressanta än ett spöke vars enda syfte är att skrämmas.

Sedan tycker jag också att det är lite svårt att definiera exakt vad ett spöke är. Personligen räknar jag lite slarvigt det mesta som kan beskrivas som ett medvetande utan materiell kropp som ett spöke, även om författaren ibland beskriver det som en ande eller något sådant. Enligt Wikipedia är ett spöke ”en avlidens ande, själ eller immateriella skuggbild”.

Inläggets titel är för övrigt tagen från Tarots ”Hell Knows”. Fantastisk låt.

Det här inlägget postades i klottrigt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till What ghosts know only is how to come back

  1. Andreas skriver:

    Ja det är en del av den övernaturliga genren jag också undvikit eller ja oavsiktligen missat, Barkers bok ska dock läsas eftersom det inte kan bli fel vad han anbelangar. Det närmaste jag kommit spök-genren är nog Phaedra Weldon serie om astralvandraren Zoe som inte har det alltför lätt…

    • Anna skriver:

      ”Confessions of a (Pornographer’s) Shroud” är en novell i Barkers novellsamling Books of Blood 1-3, och jag rekommenderar den verkligen. Och knappast enbart på grund av den novellen – de är alla lika bra.

  2. Johan skriver:

    Och Wikipedia vet ju alltid bäst.

    //JJ

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s