Reseskildringar, en döende värld och cyborgs

Terminal World är en tråkig bok. Tyvärr, eftersom det finns mycket som är bra i den. Den utspelar sig i en framtid där världen är uppdelad i massor av olika zoner som alla är fundamentalt olika. Vissa zoner är högteknologiska, i andra fungerar bara grundläggande maskineri och knappt ens det, och i ytterligare andra kan ingenting överhuvudtaget leva eller fungera. Men zonerna börjar uppvisa tecken på instabilitet – det händer att gränserna skiftar och att zonerna rör på sig, men på sista tiden har förändringarna varit betydligt mer extrema. Boken börjar i Spearpoint, mänsklighetens sista stad och handlar om Quillon som måste fly ifrån den när han får reda på att någon vill ha tag i honom till varje pris för att få tag i vissa minnen han bär – minnen som han knappt själv ens är medveten om längre. Så Quillon lämnar staden i sällskap med Meroka, som ska hjälpa honom ut i vildmarken.

Och mycket mer händer egentligen inte i boken. Quillon och Meroka lämnar staden. Ingenting går som planerat. Vildmarken är långt ifrån så tom på liv som Quillon väntat sig och de springer in i det ena efter det andra. Och så slutar det med att de måste ta sig tillbaka till Spearpoint, för att rädda hela världen. Boken består i princip bara av resande, och under större delen av den är resandet mest utan mål. Mycket händer väl egentligen under bokens gång, men det är inte ett dugg engagerande, och jag bryr mig inte nämnvärt om någon av huvudkaraktärerna. På sidan 300 händer äntligen någonting som faktiskt är lite spännande, men det löser sig ungefär fem sidor senare.

På baksidan står det: ”Terminal World is a snarling, drooling, crazy-eyed mongrel of a book, equal parts steampunk, Western, planetary romance and far-future SF”. Jag är obenägen att hålla med. Terminal World är en seg berättelse vars handling känns litegrann som om den är stulen från valfri halvbra, standardtypisk fantasy, fast utan de stereotypa karaktärerna, en profetia och ett magiskt svärd, försatt i en häftig miljö fullspäckad med bland annat cyborgs som livnär sig på mänsklig hjärnsubstans, landpirater som blivit galna av de droger de hela tiden använder för att klara de ständiga zonförändringarna utanför Spearpoint, änglar som egentligen är posthumana människor och mycket mer, och som borde vara intressant att läsa om. Det är den ju också – ungefär var tjugofemte sida.

Det här inlägget postades i recensioner och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s