Förväntingar och papperstäder

Jag är extremt svag för böcker som utspelar sig i spektakulära fantastikstäder – exempelvis Valentes Palimpsest eller Scar Night av Alan Campbell – så därför var jag övertygad om att antologin Paper Cities, med undertiteln An Anthology of Urban Fantasy, skulle passa mig perfekt. Och jo, samtliga berättelser utspelar sig ju i stadsmiljö, men städerna är varken speciellt häftiga eller har någon egentlig roll i berättelsen på samma sätt som staden Palimpsest, som är så gott som en egen karaktär, eller New Crobuzon (från Perdido Street Station, China Miéville). I de flesta av novellerna jag hittills har läst av Paper Cities så är staden inte mycket mer än en bakgrund, en skådeplats till berättelserna och det fokuseras på allt annat förutom själva miljön. Naturligtvis finns det undantag, som exempelvis Hal Duncans ”The Tower of Morning Bones” och Steve Bermans ”Tearjerker” – även om jag gärna kunde fått lite mer detaljer om staden som lider av en såkallad ”reality infection” i den sistnämnda. Ingen av novellerna i antologin har hittills varit direkt dåliga, även om jag naturligtvis tyckt en del varit bättre än andra. Men ändå så blir jag besviken när de där fantasifulla, fantastiska städerna a lá New Crobuzon, Deepgate, Palimpsest och UnLondon lyser med sin frånvaro. Trots att det inte är någonting bokens baksidetext utlovar, utan enbart en egenskapad förväntning.

Förväntingar kan påverka en bok såväl negativt som positivt, såklart. Som när jag läste Vellum första gången, en bok jag inte alls förväntade mig att gilla, och älskade den. Hade jag haft höga förväntingar på den så hade den inte blivit sämre, men läsupplevelsen hade ju inte blivit densamma. Det är faktiskt lite sjukt hur mycket mina förväntingar på en bok egentligen påverkar min läsupplevelse och mina tankar om den. Oftast så är det ju tyvärr så att jag har för höga förväntingar på en bok som den inte alls kan leva upp till, snarare än tvärtom. Det händer ganska ofta att jag tycker sämre om en bok eftersom den inte överensstämmer med mina förutfattade förväntingar på den. Det är sällan den enda anledningen till att jag inte tycker om en bok, men det bidrar absolut. Och det är lite synd, för Paper Cities är ju långt ifrån en dålig antologi egentligen – den råkar ju bara inte riktigt innehålla vad jag trodde. Men jag har ju fortfarande åtta noveller kvar, varav en är Palimpsest – novellen med samma namn som Valente skrev innan boken, så än tänker jag inte ge upp hoppet om att få frossa i långrandiga beskrivningar av imaginära städer.

Det här inlägget postades i klottrigt, om läsning & böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s