Verklighetstrogen postapokalyps

För några dagar sedan skrev Ett Hem Utan Böcker en mycket bra text om könsstereotypisk postapokalyps, som jag hittade via Bokstävlarna. Hos båda två har det diskuterats en del om att de stereotypiska könsrollerna är verklighetstrogna, och istället för att ge mig in bland kommentardiskussionerna så tänkte jag skriva ett eget inlägg. Jag läser inte jättemycket postapokalyps, så jag ser inte direkt mig själv som en expert i ämnet, men de medeltida könsrollerna är just en av anledningarna till att jag inte är så intresserad av just den subgenren. (Efter att ha överdoserat urban fantasy och paranormal romance under ett par år så har jag blivit allergisk mot unkna könsroller – simply can’t take it.)

Ärligt talat så bryr mig jag inte speciellt mycket om att böcker ska vara verklighetstrogna. Jag har ingenting emot verklighetstrogna böcker, absolut inte, men det är inget krav jag har. En postapokalyptisk värld där alla sysslor – vare sig det gäller dödandet av zombies eller nattning av barn – delas lika mellan könen är kanske inte helt trogen den verklighet vi lever i idag, men om jag skulle läsa en sådan bok tror jag inte att jag skulle sitta och reta mig på hur overklighetstroget det skulle kännas. Jag menar, jag tycker inte zombies är speciellt verklighetstrogna heller. Det är ju fiktion – jag struntar i om det är verklighetstroget, bara det är trovärdigt. För mig är i alla fall inte de två begreppen synonymer, långt ifrån, och vore de det så skulle jag antagligen inte läsa så mycket fantastik som jag gör.

Dessutom är ofta könsrollerna så extremt stereotypa inom postapokalyps. Okej om det är fler kvinnor som lagar mat och fler män som jagar monster – det är ju trots allt verklighetstroget. Men att så gott som alla kvinnor ägnar sig åt enbart barnafödande och matlagning, medan alla män lagar stängsel och skjuter monster tycker jag inte känns lika troligt, faktiskt. Om nu någon slags katastrof skulle drabba världen och bara en liten spillra av mänskligheten överlevde, skulle det inte då vara ganska troligt att alla helt enkelt tvingades samarbeta för överlevnad? Att de som är bäst på matlagning sköter den, medan de som är bäst på att hantera skjutvapen jagar zombies eller vampyrer eller mutanter eller vad det nu är för något, och så vidare?

Och vidare så kan jag inte låta bli att undra ifall varje postapokalypsförfattare som skriver om en fiktiv framtid där männen sköter jakt och vapenhantering medan kvinnorna tar hand om barnen och maten gör det enbart för att de anser att det är betydligt mer verklighetstroget än en postapokalyptisk värld där samtliga sysslor är könsneutrala. Jag tvivlar faktiskt på det.

Jag säger inte att all könsstereotypisk postapokalyps är skit eller att endast jämställd postapokalyps bör skrivas och publiceras. Men jag undrar varför det finns så mycket könsstereotypisk postapokalyps och så lite jämställd – just nu kommer jag på en roman: Winterlong av Elizabeth Hand, som inte ens är postapokalyps, utan mer än berättelse som utspelar sig i en postapokalypisk värld.

Tips på mer jämställd postapokalyps mottages förövrigt tacksamt.

Det här inlägget postades i klottrigt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Verklighetstrogen postapokalyps

  1. åka skriver:

    Postapokalyps… vad har jag läst egentligen? Det första bra tips som faller mig in är en novell av Octavia Butler som finns i samlingen Wastelands: ”Speech Sounds”. Fast sen får jag nog gå och grunna lite. Jag borde veta några bra, tycker jag…

    • Anna skriver:

      Octavia Butler är en författare jag tänkt läsa något av länge utan att det blivit av, så jag ska definitivt kolla upp ”Speech Sounds”.

  2. Ping: Postapokalyptiska stereotyper « Landet Annien

  3. åka skriver:

    Förresten: vad är det för skillnad mellan postapokalyps och berättelser som utspelar sig i en postapokalyptisk värld? Tror inte att jag hängde med där, riktigt. (Länkade just hit, får se om några av mina läsare kommer på några bra lästips!)

    • Anna skriver:

      Ja, i just Winterlong så får man veta att någonting som kallas the Ascenion har hänt två gånger och förändrat världen radikalt, men inte mer än så. Det är liksom inte det som handlingen eller berättelsen fokuserar på, så därför tycker jag att det känns lite missvisande att kalla det postapokalyps.

  4. rymdolov skriver:

    Räknas Parable of the Sower av just Octavia Butler som postapokalyps? Den utspelar sig ju under pågående och långsam apokalyps, kan man säga, och har en minst sagt rövsparkande hjältinna, samtidigt som den är mycket realistisk.

  5. Martina skriver:

    ”Om nu någon slags katastrof skulle drabba världen och bara en liten spillra av mänskligheten överlevde, skulle det inte då vara ganska troligt att alla helt enkelt tvingades samarbeta för överlevnad? Att de som är bäst på matlagning sköter den, medan de som är bäst på att hantera skjutvapen jagar zombies eller vampyrer eller mutanter eller vad det nu är för något, och så vidare?”

    Ja! Precis! Det är det jag inte fattar. Jag menar, jag kanske inte skulle vara den första att skjuta zombier, men det skulle inte min sambo, som är man, vara heller. (Vi skulle däremot båda vara kick-ass på att styra upp ett läger för de människospillror som överlevt attackerna. Logistik och organisation for the win.) Däremot känner jag flera personer, både män och kvinnor, som man absolut hade velat ha på barrikaderna med skjutvapen i hand i ett sånt läge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s