Bloggen flyttar

Från och med nu kommer jag att blogga på inanotherlibrary.se och den här kommer nog att raderas efter hand, så följ mig där i stället. :)

Publicerat i okategoriserat | Märkt | Lämna en kommentar

Nytt: på papper och digitalt

Den senaste tidens inköp. Tyvärr kommer jag ha väldigt dåligt med lästid framöver – på fredag har jag en lingvistiktenta, och veckan efter det två Language Proficiency-tentor. Yay. Efter det är det dock relativt lugnt ända fram till nästa kursstart, och då ska jag läsa, läsa, läsa. Eller rättare sagt: då ska jag läsa böcker som inte står med på någon av mina kurslitteraturlistor.

För några dagar sedan anordnade finsk sf-fandom ett bokköps-event för Wizard’s Tower Books. Jag klickade mest in mig där på grund av nyfikenhet, och upptäckte att där finns väldigt mycket intressant. Så nu äger jag e-böcker, men ingen läsplatta. Har läst en och en halv novell av Beyond Binary av Brit Mandelo (red.) på telefonen och, visst, det fungerar, men inte så väl. Men de får ligga kvar i telefonen så länge, eftersom de känns lite mer som riktiga böcker då, än när de bara ligger som filer i en mapp på datorn, som inte ens kan öppna dem.

Publicerat i om läsning & böcker | Märkt | 4 kommentarer

Titelenkät

Hur känns det?
Saturday.

Hur har din dag varit?

Uppslukad.

Vad har du på dig just nu?

The Mage in Black.

Vad lyssnar du på just nu?

Once Upon a Nightwish.

Vad ser du om du tittar till vänster?

Paper Cities.

Hur är vädret hos dig?

Shades of Grey.

Vad ska du göra i helgen?

The Study of Language.

Vad önskar du dig till julklapp?

Bläckmagi.

Hur ska du fira jul i år?

Among Others.

Hittad hos Bokbabbel. Tog dock bort första frågan, eftersom jag inte kunde hitta någon passande titel.

Publicerat i enkäter, listor & dylikt | 2 kommentarer

Om läsplattor och beslutsångest

Jag bestämde mig för evigheter sedan för att köpa en läsplatta eftersom det kan vara bra att ha något att läsa eböcker på. Jag är en hardcore pappersboksälskare™, men det känns som att en läsplatta kan vara ett bra komplement. Problemet är att jag inte kan bestämma mig. Jag vill ha en dedikerad läsplatta, ingen surfplatta eller liknande. Den ska ej ha upplyst skärm. Den ska ej heller vara uppbunden till en specifik bokhandel.

Men fan vad svårt det är att välja. Pris spelar ju till viss del in också – jag vill inte slänga ut hur mycket som helst på en pryl jag inte vet hur mycket jag faktiskt kommer att använda. Jag tvivlar inte på att den kommer att användas, i alla fall till en början – nyhetens behag och så vidare – men jag har tillräckligt många böcker som står och samlar damm utan att behöva lägga en läsplatta + ebokssamling till det egentligen så därför vill jag inte spendera alltför mycket på den.

Just nu lutar det åt en Letto. Den verkar bra, är ganska snygg och framförallt billig. Bättre att köpa en billig läsplatta och testa eftersom jag ju i vilket fall som helst borde kunna läsa på den utan problem även om det finns bättre varianter. Sedan när jag provat och läst en del så får jag väl byta upp mig vid behov när jag faktiskt vet lite mer om vad jag vill ha.

Publicerat i klottrigt | Märkt , , | 9 kommentarer

Smutsvackert mörker: The Daylight Gate

The north of England is untamed. It can be subdued but it cannot be tamed. Lancashire is the wild part of the untamed.

The Forest of Pendle used to be a hunting ground, but some say that the hill is the hunter – alive in its black-and-green coat cropped like an animal pelt.

[…]

Stand on the flat top of Pendle Hill and you can see everything of the county of Lancashire, and some say you can see other things too. This is a haunted place. The living and the dead come together on the hill.

Den inledande miljöbeskrivningen sätter an tonen för resten av berättelsen: norra England under 1600-talet då häxhysterin svepte över landet och kvinnor anklagade för häxkonst brändes på bål bredvid katoliker under den protestantiske kungen James Is styre. Berättelsen är på samma gång spretig och tätt sammanvävd, centrerad kring Alice Nutter, en adelskvinna som aldrig tycks tappa sin ungdomliga skönhet trots sin ålder och som försöker skydda en fattig och ökänd familj som anklagas för ha ingått avtal med djävulen och utövandet av trolldom, av vilken två kvinnor redan sitter fängslade i väntan och rättegång och det oundvikliga dödsstraffet.

The Daylight Gate är en bok fylld av kollisioner och kontraster – det vackert beskrivna, om än karga och ödsliga, landskapet konstrasterar med de hemskheter som försiggår där, kärlekshistorien som boken nästan omärkligt centreras kring mot sitt egna tragiska slut, kvinnornas utsatthet och hjälplöshet mot den rädsla och förakt de män som tagit på sig att rena landet från ondska och synd hyser för dem, Wintersons underbara språk mot den smuts och det mörker som genomsyrar hela berättelsen.

Mörk och smutsig är två ord som beskriver The Daylight Gate väl. Stämningen klibbar sig fast, vägrar stanna kvar bland boksidorna. Boken bygger på ett obehagligt tema och Winterson gör det rättvisa. The Daylight Gate är en smutsvacker skildring av häxprocesserna i England, en välskriven roman, och en skräckberättelse som kryper under skinnet.

Publicerat i recensioner | Märkt , | Lämna en kommentar

Hur man definierar riktig litteratur

Frank. But you seem to be under the impression that all books are literature.
Rita. Aren’t they?
Frank. No.
Rita. Well – well how d’ y’ tell?
Frank. I – erm – erm – one’s always known really.

Educating Rita, Willy Russell

Publicerat i klottrigt | Märkt | Lämna en kommentar

Skalpelldansen

Jonas Lerman är den omåttligt populära skräckförfattaren vars böcker om den galna, illvilliga före detta kirurgen Carl Cederfeldt som kidnappar och skär upp unga tjejer mest för att han tycker det är kul har skapat mycket stor uppståndelse. Samt väckt en del kritik, som Jonas nonchalant besvarar med att ingenting är på riktigt. Tills han en dag upptäcker var hans idéer kommer ifrån.

Första halvan av Skalpelldansen är extremt medryckande, och jag läste den närapå i ett sträck. Jag gillar hur väl Milewski skildrar misstänksamheten och sedan skräcken som sakta kryper på och tar över Jonas, hur han först utan problem skakar av sig alla konstigheter och underliga sammanträffanden och sedan börjar inse att det längre inte går att bortse från att någonting är på gång. Är han galen? Är det någon som spelar ett sjukt spratt med honom?

Dock tycker jag att boken börjar tappa lite ju närmare upplösningen man kommer. Fast det här är, för mig, vanligt förekommande när jag läser skräck; det är mycket mer nervkittlande innan jag vet vad det handlar om, när allting fortfarande är vagt och osäkert. Det okända är alltid mer skrämmande. Med det inte sagt att boken blir tråkig, men skräckelementen går från smygande, vaga antydningar om galenskap till splatterskräck och det är inte riktigt min kopp te. Och detsamma gäller nog för de flesta negativa saker jag kan räkna upp med boken, att de helt enkelt är saker jag personligen inte är så förtjust i.

Återigen, jag hade knappast tråkigt medan jag läste boken. Första halvan var riktigt bra och jag gillar hur boken leker med frågan om var författare får sina idéer ifrån, även om jag inte är helt nöjd med svaret. Precis som Feuerzeug hade jag lite problem med ”new age-biten”, som hon kallar det, och jag är glad att jag var förvarnad. Det fungerar, men det känns aningen långsökt, tyvärr.

Publicerat i recensioner | Märkt | 4 kommentarer